ÅLANDSILVRET

Havsöring en solig tidig vårdag
När jag lät betet dala och sen gjorde ett knyck med spöt så känner jag det...
 
Hej!
 Ännu en spinnöring. Det får man väl kalla fusk nästan, men jag skyller det på att jag skulle provfiska inför att ett gäng duktiga flugfiskare skall komma över hit till Åland. Det ska bli riktigt roligt och jag tror att hur vi än gör och hur lite fisk vi än får kommer vi att ha det riktigt trevligt. Ett gäng fiskenördar på en fin stuga i Ålands skärgård kommer redan det bli riktigt trevligt. Åtminstone för mig som är en nybörjare och som får haka på ett gäng duktiga flugfiskare!
Men jag vet att alla blir gladare av fisk så jag tänkte att jag skulle kolla om öringen blivit lite aktivare, det var jag dock nästan säker på att den hade blivit. Till och med med den nordliga vinden vi har haft nu så har temperaturen nått nya höjder och isen har försvunnit nästan överallt. Det sonar för magiskt vårfiske av rang när vattentemperaturen börjar nå rätt nivåer. Öringen ställer sig på grundområden eller högre upp på kanten till grundområden och bara väntar på att ytvattnet ska nå ca 6 grader.
Den magiska gränsen för öringens aktivitet är ungefär 7-8 grader i ytvattnet här på Åland, men det säger inte att det är omöjligt att få öring under andra temperaturer. Jag har fått öring på aborrjiggar i 20-gradigt vatten och öring på fluga i 2-gradigt vatten. Det handlar bara om att fiska där öringen är, och ha en massa tur!
Nu har jag iallafall en teori om att öringen gärna håller sig just utanför grundområden och simmar in ibland när maten vaknar och temperaturen är lite högre. Jag valde därför att fiska av ett grundområde ifall att det var ett sådant ögonblick. Utan resultat...
Men när jag kommer till grundområdets udde och kastar av branten känner jag det där första "hugget" som öringen ofta gör för att skada sitt byte. Som alltid gör man mothugg och i början när man fiskade tänkte man alltid att man bommat fisken, men om man istället för att veva in låter betet dala efter hugget så kommer 75% av gångerna hugget som inte längre är för att skada! Oftast är huvudet någon annanstans och benen börjar skaka frenetiskt i det här ögonblicket...
Det är för mig och mitt fiske en klassisk grej när öringen gör på det sättet. Det är också sant att öringen hugger för att skada sitt byte i många fall.
När jag stod där och skakade medan jag lät betet dala så tänkte jag på det här. När jag sen gjorde ett knyck med spöt så känner jag det, ett klockrent slackhugg och mothugget sitter direkt. Öringen flyger upp ur vattnet och bjuder på en riktig show. Det märks verkligen när vattnet börjar bli varmare! Öringen hoppar en 5-6 gånger och gör flera rusningar innan jag landar den från en sten. Fettfenan är kvar och det är en frisk fin öring i 2,5kgs klassen. Jag behöver inte alltid ta hem fisk eftersom jag gillar att se dem simma tillbaka, så jag bestämde mig att snabbt kroka av den och den ville lika snabbt simma tillbaka. Och visst är det vackert att veta att den får en till chans...
 
Ha det gott alla silverberoende!
/Filip