Allmänt, Öring Fisk, Fiske, Flugfiske, Havsöring, havsöring på Åland, vatten, Åland, Öring

Magiska turer på kylig kust

Hej flugfiskare och annat löst folk!
 
 
Öringsuget har tagit över. Ingenting annat än öring snurrar i huvudet. Ni som är lite extra häftiga vet vad jag pratar om. Det helt bara snurrar kust, öppet vatten och brutala öringfighter i huvudet, allt annat är bara det som man gör utöver att fiska, det där som man glömt när dagen är slut.
 
Jag hade tänkt döpa det här inlägget till ”åtta pass och inte fyra öringar”. Precis så trögt har det varit för mig... Jag har hamrat och hamrat bara för att tappa på pappret ha tappat 4 fiskar. Men hur magiskt har det inte varit såhär i efterhand, bara den där känslan när fisken hugger, lossnar och vänder sin blanka vackra sida till för att bara försvinna långt ut över den tångbeklädda steniga stranden snabbare än ögat hänger med.
 
Utan bompassen och den hårda kampen uppskattar man inte när fisken väl ligger i håven heller. Precis det slog mig idag när jag gav mig ut med flytringen på kusten i hård nordlig vind, regn som övergick till hagel och nollgradigt vatten. Om man hade kunnat läsa en text ovanför mig om vad som pågick så hade det stått ”stör ej, livet är komplett, öringen har tagit över hans sista medvetande”.
Allt har inte bara varit kallt, grått och hårt idag även om kustlivet ter sig vara så. Jag hade trots vädret besök från att jag anlände till när haglet började falla till när kylan trängde sig in till benen i mina fingrar och jag gav mig. Det är tredje dagen jag är här och jag undrar om inte fågeln tittade konstigare på mig än jag gjorde på den när den simmade bredvid mig. ”Varför går du inte på land som normala människor? Stick huvudet under vattnet och ät då om du nu ska bli en svan.”
Kan också meddela att min människokompis jag med mycket tålamod lurade in på flugfiske fått sina tre första öringar på fluga. Hoppas han blev lika fast som mig... Första öringen på fluga är en dag man sent glömmer. Ofta kommer jag på mig själv med att sitta i bilen och knappt veta att jag kör för att hela förloppet återspeglar sig på näthinnan. Från att den vänder i stranden och hjärtat stannar till att den helt utan reson slukar flugan i en vattenkaskad och dunkar till några gånger för att sedan lika snabbt som den tog flugan nästan ta halva backingen. Helt jävla magiskt pojkar och flickor.
 
Det har faktiskt varit bättre dagar några gånger också. Varmare dagar med nästan sol och lite roligare förhållanden.
Till och med maten har varit på plats, men vad ska man säga? Öringen är tuff och havet är skoningslöst. Ibland behövs det hårda tag och sinne av stål för att lura silvret.
 
Hoppas jag kan glädja någon som också har det svårt. Ni andra får väl titta på och le för er själva där hemma. Vem ni än är så ska jag ändå önska er skitfiske!
/Filip