ÅLANDSILVRET

Legendariska Tana
 
Hej vänner,
 
Redan när jag startade härifrån Åland på min första resa till Lappland visste jag att resan skulle bli något utöver det vanliga...
Jag mötte upp min finländska vän i Helsingfors efter att ha åkt båt i 6 timmar till Åbo för att sedan med bil köra 2 timmar till Helsingfors. Därifrån började vår resa på 16 timmar mot Aitsjokki, en by i Norraste Lappland precis vid norska gränsen med endast älven som skiljer Norge från Finland.
På vår väg gick träden från att vara tjocka vackra och blandade till att bli smalare, mindre blandade och på vissa ställen helt nästintill avsaknade. Renarna började komma och så även ljuset, det är trots allt ljust dygnet runt 300km norr om arktiska cirkeln.
På vägen såg jag mer vattendrag än jag sett under hela mitt liv, långa, smala, breda och framförallt orörda och vackra. När den första biälven till Tana sedan kom kommer jag ihåg att jag sade på fin bred åländska "s***n vilka vatten det finns!", varpå nästa älv kom endast en kort bit senare. Jag ville be kompisen stanna bilen så jag skulle få ta något kast, men jag ville också komma fram till vårt slutmål.
När Tana älv första gången skymtades genom träden kommer jag ihåg att en rysning gick genom kroppen. Det må låta lite fjantigt, men när Europas största älv skymtades nästa gång så tror jag att även människor som inte bryr sig om vatten hade tappat ord. Det var inte en älv, det var ett monster, utan dess like! ETTHUNDRA meter bred och flera meter djup med en vattenhastighet som ingen människa kan motstå sträcker den sig så långt ögat når mellan de vackra fjällen.
Vi bara körde och körde och den tog aldrig slut, 310km lång utgör den gränsen mellan Finnmark i Norge och Finska Lappland. Man behöver inte fundera mer över vad naturen är kapabel till efter att ha sett det där. Stora fina älvar bleknar i jämförelse till Tana. Enorm i alla dess bemärkelser, men också otroligt vacker.
Väl framme vid stugan slet vi snabbt ur grejerna ur bilen och gick ner till stranden. Med ett leende på läpparna och en öl i handen är finnen glad över att vi är framme! 
Nu skulle det fiskas Harr för fulla muggar. Det vakade i ytan och torrfluga är endast någonting jag gjort på id utan större resultat. Fick två harrar på torrflugan varpå det sen slutade vaka och interm. linan kom fram. Senare på kvällen tog jag den här bilden.
 
Dagen efter började det. Det jag kom att kalla för "att kasta efter lax", för någon fisk får man då inte. Inte alltid. Men den där möjligheten att få i Europas största laxälv med fjällen som omger en räcker långa vägar för mig. Och lax fick man då allt se, på flera ställen var laxen upp i det strömmande vattnet och narrade en. Tana älvs laxbestånd är naturligt och älven är så stor och har så många stora biälvar att laxarna där inte ens har samma genetiska kod... Den där laxen som simmar mellan Grönlands östra kust, Färöarna och Tana älv, har så mycket vatten att leka på att dem inte ens har samma genetiska kod. Säger en del om mängden vatten som rinner genom Tana.
Nybörjare som jag är hade jag provkastat hemma och faktisk fått två abborrar under tiden. Väl i älven gick allt som på räls, att kasta tvåhand kräver sin teknik, men det är bra mycket lättare än enhandsspö. Efter två dagars kastande kastade jag hur jag ville, scandi, Skagit, underhand, ja jag tror jag kastade allt...
Men inte utan trassel först! Senare flöt det på bra, trots högt vattenstånd och ofta mycket buskage.
Om ni står i valet och kvalet att åka till Tana så behöver ni knappt fråga mig. Det är en magisk plats och ett återbesök är så givet det kan bli.
 
Skitfiske!
/Filip
 
Laxtrolling
En majestätisk fisk hoppar 2 meter upp i luften och bjuder på en uppvisning likt inget annat i bleken och solnedgången...
Godkväll,
Innan ni börjar läsa skall det nämnas att det är lite som ett gift att börja med laxtrolling. Det tar både på tid och ekonomi, men när rullen skriker till samtidigt som laxen hoppar upp i luften och sedan rusar 100m ut över fritt öppet vatten så inser man att tid och ekonomi bara är en skitsak i sammanhanget.
Inte nog med att man får vara ute på det vackra om än ibland hårda havet och skapa en karaktär som bara en laxfiskare kan ha så får man också se på otroligt vackra fenomen man aldrig kan uppleva på samma sätt iland.
När jag fick min första lax var det vackert väder, nästintill bleke. När vi hade svängt båten och kört några meter med solen i ryggen går diskussionen het om hur vevstopp är nyckeln till så mycket annat fiske. Jag bestämmer mig för att göra ett vevstopp för sakens skull och slår av gasen i 10 sekunder. Så länge att grejerna fått tid på sig att slacka av och börja sjunka. Vi hinner bara köra 20 meter och sedan skriker det till, ett långt hårt skrikande från rullen ljuder i båten. Kompisen skriker "det är ju fisk" och jag som sitter bakåtlutad i mina egna tankar tittar ut åt sidan mot paravanerna, och där 20m bakom släpet ser jag någonting som kommer sitta fast på näthinnan för alltid... En majestätisk fisk hoppar 2 meter upp i luften och bjuder på en uppvisning likt ingenting annat i bleken och solnedgången.
Efter en och en halv timme av skrikande, upphetsning och kramp har jag landat och drillat min första fisk som kapten, vilket visar sig vara en skaplig pjäs på 13kg.
Laxen är för mig ett under och någonting som satt sig i min hjärna. Varför vandrar den från Lappland ut till Atlanten och sedan tillbaka? Lever sitt liv i strömmande hav för att sedan simma långt motströms i en älv och till slut bara stanna på en speciell punkt i älven? Den lever 100% av sitt liv i rörelse och allt som oftast i väldigt kraftiga rörelser som man själv aldrig skulle klara av.
Häromdagen var jag ute med en annan vän och trollade och jag gav med mig så mycket att jag lovade honom att han skulle få drilla laxen om vi fick någon. Efter ca 3 timmars trolling skriker det till så man rycks ur sin dvala och den enda tanke som går genom mitt huvud är "det är tammefan helt oslagbart vackert med rullskrik"... Jag tror kanske att jag också sa det tyst för mig själv innan polaren tog spöt och började en kamp som skulle vara nästan en timme.
Man får härda ut i laxarnas rike och lägga sina timmar. Jag har haft 8 hugg varav jag endast fått upp två fiskar. Det är ingenting annat än oflyt och någonting man får vänta sig när man jagar en fisk som hoppar 2 meter upp i luften och drar av broms som en gädda knappt skulle kunna röra om den var i medströms vatten. Man får leva med att drömma om laxar och reagera med ett ryck till alla ljud som låter som en rullknarr, men det är bara för mig ren och skär livsglädje.
Kriga vidare!
-Filip